thestoryofmylifeee

Nu kommer äntligen blogginlägget om P&L 2011. Jag gick som jag sa i ide några dagar. Slog mitt personliga sovrekord när jag kom hem, 17 timmar!

Peace & Love. Dom två ordern alltså. Fred och kärlek. Kan man önska sig något mer? Från min första P&L-festival 2009 har jag insett att den går inte att missa. En sommar utan P&L är ingen sommar för mig. Musiken är helt fantastisk och glädjen bland allt folk är (för det mesta) på topp. Borlänge hamnar i en egen liten festivalbubbla under några dagar och med en härlig stämning. Folk öppnar upp sig mer och blir liksom gladare (nu syftar jag inte på alla fylletrattar) :) Att festivalen är i Borlänge gör en också lite stolt, den staden är som en andra hemstad för mig. Det är där jag spenderar mest tid förutom där jag bor. Borlänge var länge kopplat till en stad där det mest hände en massa skit, mord, våldtäkter osv. Därför startade festivalen och se så bra det gått J Heja! I år slog de återigen rekord, 50 000 pers! (Förra året 42 000 pers).

I år åkte vi dit och reste tältet tidigare och kom sedan tillbaka på ONSDAGEN. Första bandet ut blev Jimmy Eat World, helt okej snubbar. Inget jättespeciellt. Jag vet inte om jag ska ge dem plus eller minus för att dem INTE sticker ut i looken? Liksom nu är det så många som sticker ut och då blir det ju nästan att man sticker ut genom att inte sticka ut, alltså se ut som om man kom direkt från kontorsjobbet, typ.  Nån som hänger med i svängen? ;)

Sen hade vi Paulo Nutini. Eftersom vi var lite flummiga då missade vi ganska mycket av hans spelning. Men gud vad han sjunger bra!

Sist ut på största scenen var Kings Of Leon. Inget band jag ofta lyssnar på men en självklarhet att se live. Allsången på ”Sex on fire” och ”Use somebody” var självklart mäktiga. ”Pyro” och ”Notion” också mycket bra och Calebs röst alltså! Han sjöng verkligen imponerande bra live! :D

TORSDAG. Den största dagen av dem alla! Dagen jag och Carro nästa tillfälligt ville tatuera in.

Först ut All Time Low som bjöd på en härlig spelning, och killarna verkar alltid vara lika skojfriska. Tror Jack fick fem BH:ar till, till sin samling. (Nej, inte från mig).

Sedan fick vi trycka oss ut publikmassan för att kuta till 30 Seconds to mars! (Såklart ska dem lägga ATL och 30 sec. nära inpå och scenerna på olika sidor av stan). MEN vi lyckades trots allt hamna längst fram på 30 sec. Lite åt sidan, men skitsamma. Konserten med dem blev den näst bästa från festivalen. Oj vad jag gillar det bandet, dem har ändrat sound lite men jag tycker dem är lika bra ändå! Det är från deras musik jag tog bloggnamnet ifrån förövrigt. Nästan full pott får den här konserten, den gav väldigt mycket mersmak också, till att se dem mycket snart igen :D

Sist ut, på största scenen, på en underbar dag, jag placerad längst fram i mitten tillsammans med mina fina Carro och Jonathan, på deras avskedsturné, höga förväntningar….. THE ARK. Sveriges bästa band lägger ner! Efter 20 år. Under 20 år har detta genialiska band skrivit perfekta låtar i löpande band. Men nu är det över. Och det är bara att tacka och niga så mycket för allt de gjort. Jag är så glad att jag har fått sett dem live 3 gånger och till och med fått träffa hela bandet! Den här konserten var perfekt. Att dalasinfoniettan var med var nog det som gjorde det hela perfekt. Jag skulle kunna skriva en bok om den här konserten. Hur fantastisk den var och om alla känslor och hur fantastisk frontman Ola Salo är. Jag är nog kär i Ola Salo förresten, förlåt Jonis men du får också vara det om du vill? Det måste vara den bästa konserten jag har varit på, någonsin.

FREDAG

Först ut- The Sounds med kaxiga Maja i spetsen. Bra konsert men vi gick tidigare för att komma in på Filip och Fredrik (max 800 pers) men när vi kom dit en stund före ringlade kön redan lång med tusentals personer, så det var bara att vända :P

Sedan väntade jag och Jonis i typ 2 timmar för att få bra plats på Henrik Berggren. (Sångaren i fd Broder Daniel). Han körde akustiska Broder Daniel-låtar. Det var en riktigt fin stund och inte en jävel i publiken kan väl gått därifrån orörd hoppas jag ;)

Sist ut- The Strokes!  Julian kliver kaxigt på scenen med solglajjor i mörkret och får fram nått flummigt mellansnack ibland. (Haha Carro- ”well, we recorded it..” klockrent ;)) Men dem levererar och jag får verkligen mersmak för dem. Ska absolut lyssna mer på dem än jag gjort hittills!

LÖRDAG

Mando Diao- Självklart måste man titta på Borlänges stolthet! ;) Finaste stunden var när de framförde ”Sweet Jackie” som trummisen i Sugarplum Fairy skrivit. Tyvärr har han blivit allvarligt sjuk, därav spelade dem den. Hoppas hoppas hoppas han kommer på bättringsvägen snart!

Sen var det bara att sätta sig och vänta på Bob Dylan. Första rad! ;) Och tur var väl det eftersom han knappt ville synas i storbildsskärmarna (samma bild visades hela tiden från långt håll) Det rådde även total fotoförbud. Lite missnöjd över setlisten men jag har för tusan sett honom live! ;)

Sen var det dags för Håkan som alltid ger allt. Han är som en liten studsboll som bara kastar ifrån sig glädje. Allsång från början till slut. Behöver jag säga nått mer?

Där har ni min festival vecka, 85 % musik och 15 % festande typ, haha :P Vilka band tippar vi på inför nästa år då? Vilka vill vi? Jag både tippar och hoppas på Green Day, det skulle vara grymt! U2 hoppas jag också på! Det är ju så många man vill ha dit, men det brukar ju alltid blir bra :)

Så, efter 1014 ord är det dags att avsluta det här blogginlägget. Ses nästa år, Peace & Love!